Varför vi gjorde det...
I somras var jag med och anordnade ett stort tantra event på en kursgård här i Sverige. Det som avslutade en fantastisk tantra vecka ute på landet blev sedan känt över hela världen och det fick Norge att stänga gränsen mot Värmland på grund av smittorisk.

Ungefär hälften av de som var på plats under tantra veckan drabbades av ett virus och det blev såklart stora rubriker i pressen. Den gemensamma frågan löd: hur kunde detta hända?
Sverige hade precis lättat på restriktionerna för stora utomhusevenemang och vi kände att vi kunde följa de givna restriktionerna med max 50 personer i ett rum med dans inomhus. Dessutom fick vi ha betydligt mycket fler deltagare i en workshop utomhus eller i en med stillasittande övningar. Vi var glada att restriktionerna hade släppt för nu ville vi mötas och vara nära.
Näst sista dagen på evenemanget fick vi veta att en deltagare hade testat positivt för ett virus. Enligt vår handlingsplan fick den sjuka deltagaren ta sig hem i egen bil, sedan isolera sig och starta en smittspårning. Vår tantra vecka slutade vid lunch på lördagen. Vissa i teamet stannade kvar på kursgården och jag åkte till Prag för att lämna plats för nästa evenemang som skulle starta några dagar senare.
Förberedelserna för det nya evenemanget var i full gång när flera deltagare som rest hem från tantra veckan hörde av sig till kursgården och meddelade att de testat positivt. Samtidigt var det några som arbetade på kursgården som började bli sjuka. Det hela utmynnade i att mer än 20 insjuknade personer blev isolerade i ett separat hus på gården och det bestämdes att alla höstens evenemang skulle ställas in.
Såhär i efterhand är det lätt att se vad som gick snett. Det är mycket tydligt hur det här kunde hända och vi har lärt oss av den här upplevelsen. Jag har också tagit med mig dessa erfarenheter till mina andra evenemang. Det känns tryggt och säkert att praktisera tantra igen men jag är ledsen att så här många behövde bli sjuka för att vi skulle lära oss.
Men frågan kvarstår, hur kunde detta hända?
Hur kunde vi som arrangörer öppna dörrarna till ett evenemang som handlar om närhet och möten mitt i en pan Demi? Var det inte lite ansvarslöst?
Vi tyckte att vi tog ett oerhört ansvar. Trots risken att smitta skulle spridas, arrangerade vi ett evenemang som för människor samman. Vi antog att många av de som kom skulle vara vaccinerade och vi visste att de flesta var relativt unga. Alla som var i riskgrupp i Sverige hade fått två doser vaccin, så vi valde att skapa en plats för människor att mötas. Vi skapade utrymme för människor att tala om djupa ämnen som livet och döden. Människor som vill mötas i närhet och kärlek.
Något av det som är allra mest skadligt för en människa, är isolering och ensamhet. Utan beröring blir vi stressade. Vi blir ledsna eller deprimerade. När vi upplever separation blir vi rädda för varandra. Rädsla föder våld och våld föder ännu mera separation. Människor är inte gjorda för att leva isär. Ett av de hårdaste straffen en fånge kan få är att sitta i isoleringscell och små barn dör utan beröring.
Alla som kom till tantra veckan längtade efter att vara tillsammans och alla som kom var medvetna om att vi tog en risk. Vi tog en risk som vi var villiga att ta till för att släppa all rädsla och för att få mötas i kärlek.
Personligen tror jag att rädsla är farligare än något virus. Det var många som blev smittade och vissa av de sjuka fick svåra symptom. Endel smittades trots att de var vaccinerade men de flesta fick bara en mycket lätt förkylning. Vi som hade antikroppar höll oss friska.
Istället för att vara rädda för ett virus, borde vi fokusera på det som är friskt och bra. Låt oss vara tacksamma för vår fantastiska kropp och dess förmåga! Hur skulle livet vara om du levde för att möta de du älskar och om du fritt kunde dela med dig av dina känslor och tankar?
Vi behöver lyssna mera på varandra och vi behöver beröra varandra, såväl gamla som unga.
Vi behöver mera vårdpersonal. Mera vårdpersonal så att de som är sjuka och gamla kan få den vård de behöver. Vi behöver flera barnmorskor så att kvinnor kan föda barn i lugn och ro. Vi behöver utbilda flera lärare och mera pengar till skolor och förskolor så att barngrupperna minskar. Framför allt vi behöver massor av människor för att ta hand om våra äldre. Vårdbiträden behövs och mera lön ska de ha så att de kan hjälpa till att göra livets slutskede vackert och njutbart. På ålderns höst vill du gärna få en stöttande arm på promenaden och du vill gå långsamt. Du kanske behöver hjälp att borsta håret eller hjälp att förstå hur du ringer dina barn på en smartphone.
Vi behöver ändra våra värderinga i samhället i grunden. Jag tog mitt ansvar när jag var med och organiserade tantra veckan. Det var ett av mina bidrag för att vi ska få en värld där vi prioriterar varandra istället för att jaga vinster.
Vid livets slut är det inte alla dina pengar du värderar högst. Du kommer att värdera mycket du njutit med dina nära och kära.
Comments